Emils sista tid och avsked
Den 30 januari 2008 blev den tyngsta dagen i våra liv.
Emil somnade in hastigt, endast 18 och en halv månad gammal.
Under sin korta tid hade Emil ofta varit förkyld och infektionskänslig. Han hade haft järnbrist, förkylningsastma och flera infektioner som kom och gick. Trots det var han ofta glad, nyfiken och ville vara med där livet hände.
Dagen innan, den 29 januari, hade Emil passerat 10-kilosgränsen. Det gjorde oss glada och hoppfulla. Hans blodvärde hade börjat gå åt rätt håll, även om återkommande infektioner gjorde vägen dit svår.
Dagen då allt förändrades
Den dagen var Emil lite förkyld och trött. Han lades i sin säng och somnade. Strax efter klockan 16.00 tittade Johan till honom. Emil tittade upp en stund och lade sig sedan ner på kudden igen.
Vid 17-tiden kändes det som att Emil hade sovit länge. När vi gick in för att väcka honom förstod vi att något var allvarligt fel.
Ambulans tillkallades och hjärt- och lungräddning påbörjades direkt. Både hemma, i ambulansen och på akuten gjordes allt som var möjligt för att rädda Emil, men hans liv gick inte att rädda.
Klockan 18.15 dödsförklarades Emil.
Vår älskade Emil lämnade oss alldeles för tidigt.
De första och slutliga beskeden
Den 31 januari 2008 hölls en minnesstund på Emils förskola. Där hedrades hans minne av de människor som hade fått lära känna honom i vardagen.
Onsdagen den 27 februari fick vi de första preliminära svaren från läkaren på Gävle sjukhus. De visade att Emil hade haft för mycket vätska i hjärtsäcken, vilket hade gjort att hjärtat inte orkade pumpa som det skulle.
Läkarna berättade att det även fanns bakterier i vätskan. Fler provsvar behövde analyseras innan de kunde ge ett slutgiltigt besked.
Måndagen den 2 juni fick vi de sista svaren som läkaren kunde ge oss. Det som hände Emil var mycket ovanligt och drabbar väldigt få barn.
Läkarens förklaring var att Emil hade en inflammerad hjärtmuskel och för mycket vätska i hjärtsäcken. Det kunde ha orsakats av ett virus eller en bakterie kopplad till en vanlig infektion.
Det var något som de flesta barn klarar av, men av någon anledning orkade inte Emils lilla kropp. Läkaren beskrev det som en svag genetisk känslighet. Emil hade även början till en ny lunginflammation.
Ett sista farväl
Dödsannonsen publicerades den 7 februari i Arbetarbladet. Begravningen hölls den 29 februari i Kanalkyrkan i Sandviken.
Begravningen var lugn och fin, men det var också den jobbigaste dagen hittills i våra liv. Det kändes så fel att behöva ta farväl av vår älskade lilla Emil.
Alla var där och tog farväl. Kistan var så liten och blommorna så många. Hela begravningsgudstjänsten gick i änglarnas tecken, och allt var så fint ordnat för Emil.
Efter begravningen hölls en minnesstund för särskilt inbjudna. Det blev en stund där nära och kära kunde samlas, prata, minnas Emil och dela sorgen tillsammans.
I Arbetarbladet den 7 mars stod det att begravningsgudstjänsten för Emil Olsson hölls i Kanalkyrkan, Sandviken, den 29 februari. Officiant var Anders Ekman.
Tack till alla som kom, närvarade och delade sorgen och saknaden efter Emil.
Emils förskola
Den 8 februari satte Emils förskola Nävergården in en liten annons i Arbetarbladet.
Det betydde mycket att de tänkte på Emil och på oss. Förskolan var en del av Emils vardag, och deras omtanke kommer alltid att finnas kvar i minnet.
Emil föddes den 8 juli 2006 och somnade in den 30 januari 2008. Han är älskad och saknad för alltid.
Älskad och saknad
Emil finns för alltid kvar i familjens hjärtan och i minnena hos alla som fick lära känna honom.
